Påskharen

Det blev ingen riktig påsk för min del eftersom jag åkte utomlands.
Men innan jag lämnade Stockholm (veckan innan påsk) passade jag på att vikariera för påskharen. Jag hade köpt ett stort ägg och fyllt det med lite smått och gott. Jag gömde det la det uppe på hans PS4 (som till hans försvar står lite gömt). Sedan åkte jag hem. Hela helgen (innan påsk) städade han och jag fasade för att han skulle hitta påskägget för tidigt (innan påsk). Sen på måndagen ringde han mig. Han berättade hur rent och städat det var nu, hans mamma hade till och med tagit bild och skickat till alla hon kände - för såhär städat hade det minsann aldrig varit. Men hade han hittat mitt ägg? Nej.
Jag kunde inte hålla mig utan var tvungen att döda hans stolta känslor. "Förlåt, men så bra har du inte städat....För jag gömde ett påskägg i ditt rum för en vecka sedan"
 
  
 
Skrattar bäst som skrattar sist. 
I måndags, annandag påsk, klev jag ur duschen och där stod han. "Nu är det din tur att leta". Han var lite snällare än mig så jag hittade mitt påskägg lite fortare. Trodde jag. "Ja det var ett..." säger han och ser så där lurig ut som bara han kan göra. 
Två ägg, ett fullt med massa god choklad och ett fullt med jordgubbar. Han kan han.

Terrordåd och påskris

 Fredagsmorgon,
Dagens endaste lektion är inställd så jag packar och städar mitt rum i lugn och ro. Jag ska åka från Stockholm till Enköping och inte komma tillbaka på 10 dagar. 
Jag längtar något fruktansvärt till att få komma hem. Jag vet att jag har lite ärenden att göra på stan innan jag kan åka hem och lämnar därför huset några timmar innan vad jag egentligen behöver göra. Jag åker tunnelbanan till T-centralen och går upp utanför Åhléns ingången. Jag går på drottninggatan innan jag tar en sidoväg för att gå till en butik på gatan bakom Åhléns. Jag köper mina saker och funderar på om jag ska gå och kolla lite i butiker eftersom jag har någon timme att döda innan tåget ska gå. Eftersom jag har packat med mig en hel del saker beslutar jag mig för att inte släpa runt på allt utan istället gå och sätta mig på centralen och vänta. 
 
När jag kommer hem tittar min lillebror på en notis som dyker upp på mobilen. "Moa, en lastbil har krockat in i Åhlens huset i Stockholm" "Va? Konstigt. Jag gick ju där bara för några timmar sedan". Just där och då ryckte jag mest på axlarna för jag förstod nog inte vad som faktiskt hade hänt. 
 
Jag sätter mig i bilen på väg in till Enköping för att äntligen få träffa Lovisa som har kommit hem efter alldeles för många månader. När jag har parkerat i Enköping tar jag upp mobilen och möts av meddelanden där folk frågar mig hur jag mår och vart jag befinner mig. Någonstans där började jag förstå att lastbilen som hade kört i Stockholm är allt annat än en olycka. 
 
Vad hade hänt om min lektion inte hade blivit inställd?
 
Facebook svämmade över att hjälpsamma kommentarer, hur fantastiska var inte ni svenskar i denna situation? #OpenStockholm var överallt där folk erbjöd skjuts, bostad och mat. Mamma var en av dem som blev fast i Stockholm, detta löste sig dock bra eftersom hon kunde ta min säng här i Stockholm. 
Men jag är fruktansvärt stolt över alla svenskar som hjälpte varandra och polisen som gjorde en bra insats.
 
 
 
  
 
Det jag tidigare hade köpt uppe i stan var påskpyssel. Bland annat dessa ägg som jag, mamma och Isak målade. Sedan stack vi en liten hängare i dem, knöt ett band i ögglan och satte dem i påskris (som jag var ute och plockade). 
Jag och Isak var även inne i Enköping för att fixa påskägg till mamma och pappa. Mamma blev som ett litet barn på julafton när hon upptäckte sitt stora påskägg. Det värmer ens hjärta att kunna ge tillbaka till sin mamma som har gjort så mycket för en.

Stormtroopers

 
Vad sa jag ja till här...?
 
1. Att Victor fick välja vad vi skulle klä ut oss till
2. Att åka till en fest där jag inte kände någon och där alla var minst 10 år äldre
3. KLÄDD I EN KROPPSSTRUMPA
 
Men vet ni vad? Jag hade RIKTIGT kul! Däremot är jag lite tveksam till om jag kommer få användning för dräkten igen...