Balansen

Nu sitter jag hemma i min säng. Jag tänker att det är skönt att ha nära och väldig enkelt väg hem. Mina kompisar hänger på puben men jag tänker att jag ska vara snäll mot min kropp. Det är mycket nu och jag vet hur fruktansvärt ångest är, vet man då hur man kan motverka det i viss grad tycker jag att det är smart att göra det. Det är lätt att tänka att man missar saker eller blir lite utanför umgängeskretsen - men det är nog bara tankar. Folk förstår och respekterar en. Det är så mycket viktigare med ett välmående. Ett mående som gör att jag kommer klara denna utbildning, hitta nytt spännande folk och kanske en dag nå mina framtidsdrömmar. 

För när jag nu gick hem så var jag tvungen att ta fram anteckningar på mobilen. Där skrev jag ner punkter på saker jag behöver göra, den listan blev allt längre och längre desto längre ifrån puben jag kom. Det går inte att ha massa ogjorda saker liggandes på hög för det kommer inte komma någon lugn dag jag kan göra de saker. Och över om den dagen skulle komma skulle den komma för sent, vissa saker har en deadline. 

Missförstå mig rätt, jag är en person som älskar när saker händer. Jag blir rastlös och riktigt förstörd om inget händer men nu har det varit mycket. Kanske hade jag behövt en ledig dag som jag inte har haft på jag vet inte hur länge. Och med ledig dag menar jag att jag behöver en dag där jag kan checka av alla småsaker och sedan bara lugna mig själv i några timmar. Kanske baka, kolla en serie eller ta en kopp te. Detta finns inte på kartan nu och jag har inte gjort detta på evigheter.

Det är en konst att balansera rätt. Jag behöver som sagt en massa aktiviteter. Jag behöver stimulera hjärnan, lära mig något nytt och klura på svårigheter. Saker jag minst sagt får göra i skolan. Jag behöver få utlopp för min kreativitet och prova nya saker. Även det är saker jag har fått göra i skolan men också privat då jag håller på att inreda/möblera, börjat ett nytt jobb och annat små-pyssel. Jag behöver också bra människor runt mig för att må bra och även fast min familj har hamnat på längre distans har mina klasskamrater och jag kommit varandra närmre - sist men inte minst, min fina pojkvän som alltid finns där. 
 
Med denna information hoppas jag att ni kan ha lite överseende med varför det inte kommer så mycket blogginlägg som jag vill att det ska komma. Men de kommer, håll uuuutttt

Första (officiella) dagen som etta

Måndag och första dagen efter mottagningen. 
Det kändes konstigt att komma till skolan, kliva ut från tunnelbanan och inte mötas av glada media-elever i frack. Ännu konstigare var det vid lunch när sektionslokalen var fylld med helt vanliga mediaelever. Helt plötsligt var vi alla lika. Vi var en del av dem. 
Efter mottagningen finns det en hel del saker jag har kommit fram till. Men här är några:
  1. Vilken fantastisk sammanhållning det är på media! Vi är ett väldigt litet program i jämförelse med många andra civilingenjörsprogram här på KTH, detta bidrar till att folk känner varandra bättre. 
  2. Vilket arbete de har lagt på mottagningen. Media slår ju alla andra program! De som inte har varit med kommer nog aldrig förstå hur mycket engagemang de äldre har lagt ner och vilket skådespel de spelade!
  3. På tal om skådespel - vad mycket alla äldre höll tillbaka! 
  4. Jag är även väldigt tacksam över att vår mottagning är gratis så alla kan delta, även att "deltagar-miljön" är så fin att alla kan vara med utifrån sina egna förutsättningar. 
Själva dagen i sig kanske inte var så mycket mer speciell... Vi hade ett matteseminarium, en matteföreläning och det var de.... 
Men här är en bild för att minnas när KPH alltid stod och tog emot oss på morgonen
 
 

Dop och dans

Denna helg fick mitt hjärta att spricka av lycka och kärlek!!!
 
På lördagen vaknade jag upp bredvid min syster hemma hos mormor. Mormor dukade upp en frukostbuffé, ni vet hur det brukar vara ;) När vi hade ätit upp, fixade vi oss och åkte mot kyrkan. Varför? Jo, för att min nya lilla skrutt till kusin skulle döpas. MEN inte nog med det! Jag har även äran att bli Gudmor till denna lilla ängel. Kommer fortfarande ihåg dagen de frågade mig (Läs HÄR), jag har varit så stolt sedan dess. 
Dopakten gick snabbt, det var bara vi där och den lille skrek inte en endaste gång. Efter dopet begav vi oss till kyrkans lokal för att äta lite lunch följt av fika. Det var så mysigt att få vara med sina kusiner ♥ Redan vid tre-tiden var vi tyvärr tvugna att vinka hejdå till alla för att bege oss tillbaka mot Enköping, och jag vidare mot Stockholm. 
 
 
(Värt att nämna om lördagen var också att jag tyvärr missade högdpunkten på hela mottagningen i skolan. På lördagen var det nØg. Mitt hjärta brast faktiskt litegrann över att jag missade det här. Detta var alltså en sittning där de vigde oss nØllor till ettor - inget man vill missa!!) 
 
På söndagen vaknade jag upp i Stockholm. I vanliga fall hade vi stannat hos släkten hela helgen men denna helg gick det inte eftersom jag jobbade mitt första pass i Stockholm som dansinstruktör. Även fast jag inte är tillbaka till att träna dans känns det kul att vara tillbaka i en danssal. Så i tio veckor framöver så ska jag nu alltså svettas i danssalen - YES.