Helgen + STORT besked

I fredags eftermiddag satt jag återigen i klassrummet och väntade på att klockan kunde slå tre så att jag kunde ta mig till tågstationen för att åka hem. 
Klockan blev tre, jag mötte upp mamma på Centralen, åkte tåget till Enköping, åkte till Maxi för att handla lite bakgrejer, mötte upp Lovisa och sedan åkte tillsammans hem till lilla valpen. Att ha en valp är väldigt smidigt ibland, det är ett perfekt drag-plåster! Alla mina kompisar kommer förbi och hälsar på nu när jag är hemma. 
Lovisa var tyvärr tvungen att lämna ganska tidigt men det gav mig tid till att baka en tårta och avnjuta en god middag med min familj. Efter middagen tog jag med mig tårtan och åkte till David och Marcus för att fira att David fyllde år och att Marcus gjorde det för en vecka sedan. Där hängde jag i några timmar innan jag skjutsade hem Lovisa. Vi blev såklart sittandes i bilen i mörkret, pratandes om de gamla tiderna. Hon har stått vid min sida genom tuffa tider och trots att det lämnade sina märken är de långt borta idag, men ibland kan det vara bra att blicka tillbaka för att uppskatta hur allt är idag och allt man har. 
 
 
 
På lördagsförmiddagen klev Carro in genom ytterdörren - bokstavligen! Fast vi är ju uppväxta tillsammans så det är ju inte jättekonstigt att hon känner sig så bekväm. Vi tog det lugnt i soffan tillsammans, catchade upp och fortsatte smida på våra planer. Efter lunchen tog vi en sväng in till Enköping för att kolla i lite butiker och köpa några nödvändigheter. Tillbaka hemma igen var det dags för fika och min fantastiska syster tog ut en kladdkaka när vi klev innanför dörre - hur perfekt!? När vi hade suttit vid köksbordet lite för länge var det dags för Carro att lämna och för mig att packa och göra mig i ordning. Jag och familjen var bortbjudna på middag och oj oj oj vad trevligt och gott det var! Sent på kvällen var det dock dags för mig att ta mig tillbaka hem till Stockholm. 
 
 
 
Imorse smattrade regnet mot rutan men jag tog mig ändå till jobbet. Inte skulle jag ha missat det! Trots lite kaos då och då är det otroligt roligt att träffa de små busfröna och få dansa loss. Efter jobbet blev jag hämtad av min kära pojkvän, man får ju passa på att träffas när det går. När vi hade vinkat av varandra, jag sitter på tunnelbanan påväg hem igen så ringer min telefon. Det var ett samtal jag inte hade förväntat mig att få. Ett samtal där de erbjöd mig en plats i MKM - Medietekniks klubbmästeri. 
Jag hade varit där på intervju tidigare i veckan men trodde inte chansen fanns att jag skulle få bli en del av deras gäng. De är alltid otroligt hårt söktryck och de tar bara in några få. Av 400 medianer är det bara 15 stycken som håller i klubbmästeriet. Klubbmästeriet är Medias innekrets och det sägs att man behöver vara tjenis med hela gänget för att komma med. Tydligen inte ;) Vad jag har givit mig in på vet man ju aldrig till100% förrän  man verkligen har kommit in i det. Även fast en liten fjäril snurrar runt i magen så ser jag fram emot det här sjukt mycket! Det ska bli skooooooj
 
Resten av eftermiddagen har jag hängivit till plugg... Som söndagar brukar se ut. Nu laddar vi för en ny vecka! Sista veckan innan tentaplugget drar igång - NU KÖR VI

Kanelbullens dag

Här ligger jag nu i min säng, hör regnet smattra mot rutan och känner mig rätt nöjd med dagen.

Men riktigt så var det inte tidigare idag...

Jag gick till skolan, ganska omotiverad på att börja med tung matte klockan 8 på morgonen. Men när jag då kliver upp från tunnelbanan står det folk och delar ut bullar. Inga torra små tråkiga bullar heller, vilket i sig bara är något att vara glad över. Jag tog en bulle och begav mig mot föreläsningen. 
Två timmar föreläsning om integraler och rotationsvolymer hade mig inte direkt trollbunden. Efter föreläsningen begav vi oss mot en övning i matte och de två timmarna höll mig inte heller trollbunden. 
Efter lunchen var det en föreläsning i medieteknik. Tyvärr var ämnet på föreläsningen inte heller något som höll mig trollbunden och även dessa två timmar kändes långa. 
Jag beslutade mig för att gå hem så fort kunde, men jag var tvungen att stanna på en liten intervju. Intervjun däremot fångade mitt intresse, jag gillar ju lite utmaningar och nätverka. 
På vägen hem sen, lite efter fyra, låg solen perfekt över trädtopparna, luften sval och lukten av höst låg i luften. Jag kände ett stort sug efter en härlig promenad, och det var då det slog mig: jag har bott här i en månad och jag har fortfarande inte gått runt i området. Kanske är det för att jag har haft så fulla dagar men enda vägen jag har gått är mellan huset och tunnelbanan i princip.
Jag knöt på mig skorna och tog en timmes promenad. Området är faktiskt helt perfekt! Vatten, skog, park, ja lite av allt möjligt. 

När jag hade fyllt på kroppen med bra energi tänkte jag laga mat. Problemet var bara det att alla hade tänkt exakt samma sak... det finns många fördelar/nackdelar med delat boende. Oftast är man själv i köket och behöver inte stressa, dela eller få det att funka tillsammans. Men idag var det inte så... Jag som hade haft en lång dag ville helst laga mat själv i köket men det gick faktiskt bra trots många på liten yta. 


Jag satt ner med en Britt och åt maten. Sedan anslöt Fransken och en till Svensk. Ett gäng kineser satte sig brevis oss. De hade tydligen en högtid idag och hade därför lyxat till det med stor måltid. Vi blev inbjudna att äta Mooncakes med dem - väldigt generöst! 
När kineserna hade gått satte vi som var kvar på te. Vi satt uppe länge, pratade, drack te, åt kanelbullar, delade kultur och bara hade det allmänt trevligt. Det är så kul att engelskan börjar komma tillbaka in i mitt liv på ett naturligt sätt. 
Och där satt jag, nöjd med dagen, nöjd med att jag hade varit ute och fått ny energi, nöjd med att bo här, nöjd med att det bor så fina och intressanta människor här och nöjd med allt  i helhet.