Update

Känns jättetråkigt att jag inte har bloggat mer än jag har gjort på senaste tiden, för jag har faktiskt tänkt på mycket som jag har velat skriva ner. 
 
Just nu sitter jag på Espresso House och jag måste nog berätta min pinsamma lilla historia.
Så, jag gick in på Espresso House, kollade och läste på deras meny. Någonstans här måste min hjärna har ställt om. De flesta dryckerna har ju faktiskt engelska namn och det måste ha gjort att när hon i kassa sa "Hej, jag kan hjälpa nästa" så svarade jag på engelska. "Can I get the Cold Brew".... När hon sedan frågan "can I get you something else?" Visste jag inte om jag skulle svara på svenska eller bara play along och låtsas att jag bara pratar engelska. I ren panik så skakar jag bara på huvudet. 
USA är fortfarande en stor del av mig men allt har satts lite i distans. Trors distansen är det många gånger engelskan känns mer naturlig än svenskan och New York mer som hem än Stockholm. 
Nu den senaste veckan har USA dock kommit närmre eftersom jag har pratat mycket med Sandra (au pairen som kom efter mig). Detta har nog dragit upp mycket känslor och tankar som jag har stoppat undan lite. Hon är så fruktansvärt lik mig och hennes tankar går i precis samma banor som mina gick för ett år sedan. Frågan jag (och hon) ställer mig främst nu när vi pratar är: tog jag rätt beslut att lämna? Och det enda jag kommer fram till är att: hur jag än hade gjort hade det blivit fel... I vanliga fall känner man starkt i efterhand om man tog rätt eller fel beslut och det är då man kan vara efterklok. Men så är det inte denna gång. Jag vet som sagt fortfarande inte om jag gjorde rätt eller fel. Det är svårt att stötta någon i deras beslut när man känner så... samtidigt är det väldigt lättande att ha någon som går igenom exakt samma sak och som man kan prata med om den nakna sanningen. 
 
 
 
Tillbaka till Espresso House. Anledningen till varför jag sitter här är för att jag ska träffa en tjej jag hjälper med matten. I två månader har jag hjälpt henne och det är så fruktansvärt kul att se hennes framsteg och känna att man kan göra någon nytta för någon annans framtid. 
Detta är inte min enda elev utan jag har fler. Sedan jag blev anställd som lärare har jag  hjälpt elever som är olika och har olika  förutsättningar. Jag är inte bäst i skolan men de kunskaper jag har vill jag absolut dela med mig av. För några veckor sedan hade vi lärare kurs. Det var riktigt kul att träffa alla som står bakom detta företag och när jag lämnade kände jag mig så nöjd. Nöjd över att få vara en del av ett sånt faktiskt företag som faktiskt behandlar ALLA bra och gör skillnad för så mångas framtid.