Sista dagen

Jag ligger här i sängen och måste faktiskt säga att det känns konstigt. Inte konstigt att vara här men konstigt att snart inte vara här...

För imorgon lämnar jag. VART har tiden tagit vägen? Över en månad? Bara över.

"Jobbar du både dag och natt?" "Ja du är ju här dygnet runt" - två kommentarer från två gäster denna vecka. Det har blivit otroligt många timmar jobb. Jag har varit personen som låser upp, hälsar gästerna godmorgon när de kommer för att äta frukost, och låser på kvällen när alla har lämnat. Jobbet har blivit min trygghet. Det är roligt att hjälpa till och jag känner mig som hemma. Jag har kommit väldigt nära flera av de jag jobbar med och vi arbetat som ett team i stressiga timmar. När de sedan lugnar sig skrattar vi tills vi viker oss eller pratar om livets frågor.
Därför är det kanske inte så konstigt att det tar emot att lämna. Jag har ju trots allt byggt upp en hel del här. 

Min sista dag här har faktiskt varit lite annorlunda. Men den började som vanligt med att jag gick upp, fixade mig, gick till jobbet, lagade och ställde fram hela frukostbuffén. 
Det var fruktansvärt lugnt idag på morgonen, vilket kändes lite ovanligt. Framförallt efter gårdagens kaos (fruktansvärda regnskurar, åska och blixtar gjorde att ALLA tog skydd inne hos oss samtidigt som vattnet svämmade över utanför). 
Efter några timmars jobb var jag faktiskt på massage. Chefen bjöd alla anställda och det ville jag såklart hinna med innan min avresa. 
Senare på eftermiddagen kom jag tillbaka till ett nästintill dött café. Om det var för att semestern är över för alla eller om folk bara hade andra planer idag vet jag inte. Men jag bakade, fixade och donade lite innan jag tackade för mig. 

Imorgon bär det av hemåt igen

En bild från hiken jag passade på att ta innan en dag på jobbet tidigare i veckan