Goodbye for now

I dag vaknade jag upp, gick in till barnen som så mysigt låg på golvet bland sovsäckar, kuddar och täcken och läste böcker. 
Jag sa sedan hejdå till min värdpappa och hans ord sitter fortfarande kvar. "It so weird, it feels like losing a family member"
Jag gjorde sedan frukost till mig och barnen. Jag, den nya au pairen och barnen satt sedan och åt frukost medan min värdmamma skjutsade min värdpappa. 
Sedan var det dags för mig att lämna. Jag som i vanliga fall brukar få mycket resfeber kände inget. Jag kände inte heller så mycket när jag vinkade av Pleasantville eller när vi åkte förbi NYC skyline. Troligen hade jag stängt av allt. Kanske förstod jag inte riktigt vad som hände heller. 
Väl på flygplatsen sa jag hejdå till min värdmamma och barnen. Jag vet att jag kommer hålla bra kontakt med dem och  träffa dem snart igen så det kändes rätt okej. Däremot fick jag kämpa tillbaka några tårar när min värdmamma kramade mig hårt, tackade för allt och sa att jag måste komma tillbaka snart med bruten röst och grät en liten skvätt.
Sedan var det dags för mig att checka in, ta mig igenom säkerhetskontrollen och hitta till min gate. 


Jag ska inte ljuga. När planet rullade ut på startbanan och jag såg NYC skyline föll tårarna ner på min kind okontrollerat. Det är sjukt vad en stad kan göra med en. Men jag kommer tillbaka och jag vet att min stad kommer vänta på mig. 

Nu väntar nya äventyr.