New York handels heartbreak better than you

Julen är över och jag känner mig lättad över det faktiskt. Däremot tycket jag mellandagarna och nyår är lika jobbiga... Men snart har vi tagit oss igenom denna vecka och är tillbaka på jobbet. 
 
Dagen innan julafton var jag ledig. Jag spenderade förmiddagen med min syster i Västerås och på eftermiddagen åkte jag in till Enköping. Där mötte jag upp Carro och August för en fika. Vi uträttade lite ärenden och jag var hemma lagom till uppesittarkvällen. Det blev en väldigt bra dag.
Julafton spenderades hemma med familjen. Gud vad bortskämda vi blev! 
Juldagen tog jag det lugnt innan jag fick besök av kompisar på eftermiddagen. Efter middagen drog vi till Oliver på lite förfest innan vi begav oss ut i vimlet. Det var (för en gångs skull) riktigt kul att se så många bekanta ansikten. Det blev inte allt för sent och det tackade vi för dagen efter!
 
 
 
 
 
 
Annandagen gick fruktansvärt segt och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Ångesten kröp inpå mig och jag kände mig riktigt ensam, bortglömd och oförstådd. Jag somnade med en enda tanke "Hoppas jag vaknar upp i New York City". Staden där jag älskar att vara ensam, där jag kan gå runt i timmar utan att känna värken i fötterna. Allt som skaver, trycker ner eller är fult suddas ut. Hjärtat tar lyckoskutt var och varannan minut. Staden ger mig en stark känsla inombords och det känns som jag kan övervinna allt.
 
Men istället sitter jag hemma i min säng och känner hur kraften sugs ur mig. Det finns krav som ingen ser men som ställs ändå. I New York har jag aldrig kännt ett krav på mig, det finns inga begränsningar för mig. Och även om det låter för lätt för att vara sant så är det bara att kasta sig ut på gatan för att bli fylld av livslust om du råkat tappa den.
 
Älskade New York, jag saknar dig och din fårmåga att fylla mig med lycka, säkerhet och förståelse.