Waiting...


Just nu står jag i NYC's tunnelbanesystem och jag vill inget hellre än att krypa mer i en säng och äta lite mat. 
Det har varit en lång dag. Dagen började redan lite efter sju då Carro ringde och väckte mig. Sedan har jag mest gått runt och väntat. Jag jobbade inte riktigt eftersom min värdpappa jobbade hemifrån. Vilket gjorde dagen ännu lite längre. 
Nu är klockan snart tio på kvällen och jag bara väntar på att få se Carros ansikte i folkvimlet. 

Denna helg blir det en weekend i city med Carro (För alla nya läsare kan jag berätta en det är en kompis från Sverige). Och på måndag drar vi vidare, den kommande veckan blir alltså semester! 

Magnolia

 
De som känner mig vet att jag älskar blommor. Därför är det kanske inte så konstigt att jag får ett leende på läpparna när jag ser ett blommande Magnoliaträd. I New York's botanska trädgården finns det en Magnolia kollektion med flera magiska träd.  
 

Igår var det inte ens ett tresiffrigt nummer som representerade dagarna kvar på mitt au pair år. 99 dagar tills det var exakt ett år sedan jag stod på Arlanda och vinkade hejdå. Hur sjukt är inte det!? Visst är tre månader en lång tid men det kommer gå så ruskigt fort!
Jag har hela tiden räknat månaderna jag har varit här i USA, jag har aldig räknat ner tills jag ska tillbaka till Sverige. Därför kom det som en käftsmäll att jag faktiskt inte har så mycket tid kvar här. 
Eftersom de är så få dagar kvar försöker jag skriva ner allt jag vill hinna med innan jag åker hem, planera min resemånad, planera vad jag ska göra till hösten och samtidigt jobba på som vanligt.
 
Igår berättade min värdmamma att hon har börjat leta efter en ny au pair. Vilket känns konstigt men ändå fullt normalt. Man har förberett sig hela tiden på att man är här tillfälligt och att någon ska ta över efter mig - men det har kännts så långt bort hela tiden! Barnen blev fastklistrade på mig hela kvällen och för dem är det klurigt att hantera tanken på att jag kommer lämna. 
 
Det är mycket i huvudet nu. Hjärnan går på högvarv och jag tappar bort mig lite för ofta i mina tankar. Hjärtat slår lite för hårt ibland och seperationsångesten överraskar mig titt som tätt. Hur ska detta gå?

Throwback

En bild på mig och Elin i Central Park från januari. 

Jag är i chock. 

Blandat med lite panik. 

Jag kom nyss hem från en middag med Rebecca. Vi satt och planerade lite inför sommaren och jag insåg hur lite tid jag har kvar här nu - Tre månader! Och mer än hälften av tiden är redan planerad. 'Kommer jag hinna med allt jag vill hinna med' är frågan jag ställer mig just nu. 

Hur som helst. I lördags tog jag och Rebecca en liten roadtrip till Woodbury Commons Premium Outlet. Det var väl tredje och sista gången jag var där nu. Jag fick med mig två par tröjor and that's it. 
Idag söndag tog vi en promenad i ett nytt naturreservat som jag inte har varit i tidigare. Vi åkte sedan och tog en froyo och hur kvällen slutade vet ni redan.