Route 66

 
 
År 1926 öppnade vägen som sedan blev kallad för the Main Street of America och the Mother Road. Den 3 940 km långa vägen gick från Chicago, IL, genom 8 delstater och slutade i Santa Monica i LA, CA.
När vägen öppnades såg många i de stora städerna i öst sin chans att hitta lyckan. Depressionen gjorde att många flydde från öst till väst för att hitta ett bättre liv ute på landsbyggden. Många gav sig också ut på vägen för att besöka de små samhällerna som hade uppstått efter vägen.
När Route 66 togs bort ur landsvägssystemet år 1985 och blev ersätt av motorvägar lämandes städerna efter vägen till spökstäder. Idag kan man inte åka hela Route 66 men delar av vägen finns fortfarande kvar. Där vi var fanns det fortfarande lite affärer, caféer och diners men mer för turisternas skull. 
 
 
 

Flying over Grand Canyon

Tidigt dagen efter gick jag och Linnea upp, gjorde oss i ordning, packade ner tältet, åt frukost och fick sedan skjuts till Grand Canyons flygplats. I våran tour ingick det inte att åka helikopter men eftersom jag kände att det var något jag verkligen ville göra så betalde vi extra för att göra detta. Medan vi åkte helikopter plockade resten av gruppen ihop alla saker och packade in det i trailern. 
 
 
När vi hade lyft var vi tvugna att åka ungefär 10 minuter över skog för att komma till the Grand Canyon. När vi åkte över skogen såg vi rök och vår pilot (som för övrigt var en as-grym guide) berättade att varje år slår det ner mellan 200-300 blixtar som skapar bränder i Grand Canyon National Park. Jag var väldigt glad att jag visste denna information kvällen innan för då hade jag nog haft svårt att sova med alla blixtrar utanför tältet. 
Hur som helst var branden vi flög över bara under marken och hade hållt på i ungefär 6 dagar. På flera ställen i Grand Canyon National Park såg man stora nedbrunna områden eller områden som precis hade börjat växa upp igen. 
 
 
Indianer som upptäckte Grand Canyon för många många år sedan kallade Grand Canyon för Kaibab - vilket betyder ungefär Bergen som är upp och nedvända. Detta är något som jag tycker stämmer så otroligt bra när man ska förklara hur Grand Canyon ser ut. För du kör i skogen och helt plötsligt är det ett stup framför dig och en hel värld av orangea berg framför dig. När du flyger över blir det ännu mer tydligt hur Colorado River har format Grand Canyon nedåt i marken.
 
 
Det är helt otroligt hur stort Grand Canyon är. Det är svårt att få en rimlig uppfattning om hur högt ett berg är, hur långt det är från en sida till en annan eller hur bred the Colorado River faktiskt är. Grand Canyon är upp till 446 km lång, 29 km bred och 1857 meter djup. Beroende på om du är på den södra, norra, västra eller östra sidan såg även bergen och naturen lite annorlunda ut. Har man inte åkt helikopter över Grand Canyon tycker jag inte man får en rättvis bild ut av det fantastiska området. Även kul att få se Buffalos betandes i sin naturliga miljö och hur naturen förändras till exempel av alla blixtar.
 
Ser ni båtarna i Colorado River?
Helikopterturen varade i ungefär 50 minuter och när vi sedan kommer tillbaka till flygplatsen säger Linnea "Nämen kolla! Det är ju vi!" - mycket riktigt! Där på väggen satt vi!
 
 
Sedan kom vår tour guide och hämtade upp oss och äventyret fortsatte.
 
 

Grand Canyon Sunset

På kvällen återanslöt sig hela gruppen för att åka och kolla på solnedgången från en annan utkiksplats.  
 
 
Eftersom Grand Canyon "ligger i en grop" blir den väldigt mörk när solen går ner. Men klipporna runt omkring lyser upp av solen. 
 
 
Alt var väldigt mysigt och fint tills solen försvann bakom molnen och skymde hela solnegången. 
 
 
Vi tog oss sedan tillbaka till våra tält. Där började vi direkt med maten och det blev tacos. Riktigt mysigt hade vi när vi satt där i mörkret och åt middag tillsammans. 
När vi sedan skulle gå och lägga oss var det som att sova i en discokula. Det blixtrade riktigt mycket och varje gång lystes tältet upp av blixten. Jag som egentligen inte tycker om blixtar och åska lyckades dock somna väldigt snabbt.